Interaktion i trafiken: grunderna i trafikbeteende
Människors beteende i trafiken bygger på trafikregler, samspel och förutsägbarhet i deras egna och andras handlingar. I trafiken gör vi ständigt tolkningar av andra människor och många av våra handlingar har också automatiserats till vanor. Det mest irriterande i trafiken är överraskande situationer – när något händer i strid med förväntningarna.
Varför behöver vi trafikregler i trafiken?
Det mänskliga systemet för perception och reaktion fungerar bäst vid gånghastigheter. Vid gång kan vi stanna mitt i ett steg och snabbt byta riktning. I takt med att hastigheten och trafikvolymen ökar är det inte längre tillräckligt att bara reagera för att garantera en säker trafik. Därför har gemensamma överenskommelser upprättats om hur man rör sig i trafiken.
Trafikregler och normer syftar till att stödja människornas korrekta tolkning och förutseende i trafiken. Om man inte följer överenskommelserna blir det svårare att tolka trafiken. Eftersom en stor del av trafiken bygger på förväntningar som stöder sig på regler, blir människor mest irriterade över överraskningar i trafiken. Det vill säga situationer där saker och ting händer i strid med förväntningarna.
Trafik är ett socialt nätverk där samspel behövs
Även trafiken är ett socialt nätverk där du som medlem i nätverket kan välja om du vill sprida det goda eller det dåliga. Det du gör reflekteras ofta tillbaka: säkra val ökar också din egen säkerhet. Inom trafik, liksom i andra nätverk, behövs samspel.
Samspelet i trafiken kännetecknas av:
- Hastighet. I trafiken är enskilda möten ofta korta och snabba och kan vara över på en sekund.
- Möten. Trafiken består av olika och olika sätt skyddade trafikanter, som också färdas i olika hastigheter. Då och då korsar deras vägar varandra.
- Anonymitet. Till exempel kan man ofta inte urskilja förarens ansikte inne i bilen.
- Livlighet. Arbetsresor sker till exempel ofta i brådska och under rusningstid, då trafiken är livlig och tung.
- Olikheter. I trafiken rör sig alla oavsett ålder, kompetens eller överlevnadsförmåga.
Människan fungerar till stor del automatiskt, men vanorna kan ändras
Cirka 40 procent av en persons dagliga verksamhet sker rutinmässigt, utan verkligt beslutsfattande. I praktiken innebär detta att man i samma eller en liknande situation handlar på samma sätt som förut. Typiska rutiner i trafiken är val av rutt och transportsätt.
För den mänskliga överlevnaden är rutiner användbara, eftersom automatiserade vanor frigör resurser för andra aktiviteter. Om ett medvetet beslut måste fattas i varje fråga som uppstod, skulle människans hjärna snabbt bli överbelastad.
Vid daglig upprepning skapas en vana på ungefär en månad, beroende på komplexiteten i aktiviteten. Allteftersom en ny aktivitet gradvis övergår i en vana kommer de resurser som aktiviteten kräver att minska.
Modellen för att ändra på vanor är tydlig. Allt börjar med identifiering:
- Identifiera rutinen: ”Jag kör ständigt något över hastighetsgränsen”.
- Testa vad som triggar belöningssystemet: ”Det känns som om jag kommer fram snabbare.”
- Isolera den signal som leder till handling: ”Känslan av att ha bråttom”.
- Gör en plan för ändringen: ”Jag startar fem minuter tidigare”.
Känslor i trafiken: ilska kan kontrolleras
Känslan är en del av människans informationsbehandlingssystem. Ofta uppstår känslan snabbt och automatiskt som ett resultat av en yttre stimulans. En viktig funktion för känslor är att fungera som ett larmsystem som riktar uppmärksamheten mot förändringar i miljön.
Om larmsystemet utlöses kontinuerligt, brukar vaksamheten skärpas och situationen upplevas som stressig. Särskilt i trafikstockningar, där situationen ändrar snabbt, kan människor vara på toppen av sin vaksamhet, så att även den minsta oväntade nya överraskning kan få en person att bli irriterad.
Det kanske inte finns något vi kan göra åt att känslorna uppstår, men istället kan vi påverka hur länge känslorna varar och hur vi tillåter att känslorna påverkar vårt eget beteende. Ofta försvinner känslostormen snabbt om du inte håller fast vi den. Efter att känslostormen har lagt sig kan du göra en mer medveten tolkning av situationen.
Speciellt i trafiken är det viktigt att inte låta irritation eller motsvarande känslor påverka handlingarna.
Vägilska, aggressivt beteende eller andra starka reaktioner i trafiken kan och ska förebyggas. Förutom säkerhet har det också en positiv inverkan på ditt eget dagliga mentala landskap.
Här är några exempel på sätt att hantera irritation i trafiken:
- Andas djupt och koncentrera dig på att andas i stället för det som orsakar irritation, utan att ändå glömma trafiken.
- Räkna till tio.
- Fokusera på din egen körning istället för att fastna i någon annans. Att flytta uppmärksamheten bort från ämnet för irritation kommer snabbt att skingra känslostormen.
- Försök att tolka andras handlingar mer positivt än i ilska – även med humor.
- Utmana din första tolkning av situationen – tänk om det var ett misstag?
- Bestäm dig redan när du startar för att röra dig lugnt och i samarbete med andra. Förutom att förbättra säkerheten är du en förebild för andra trafikanter.
- Undvik att röra dig vid tider på dygnet och i trafiksituationer som du redan på förhand upplever som stressande.
Andras handlingar i trafiken kan tolkas mer positivt
När du kör förblir de flesta vanliga kommunikationsledtrådar, såsom gester, uttryck, röster och meningar, osynliga, vilket gör det mycket svårt att tolka innehållet och tonen i kommunikationen. Fotgängare och cyklister, vars ansikten är mer synliga, avbildas ofta på ett mer humant sätt än till exempel de som färdas inuti en bils plåthölje.
Men människor gör ständigt tolkningar av andra människor och deras handlingar. Ju mindre information som finns tillgänglig, desto mer sannolikt är det att vi kommer att tolka andras handlingar baserat på kategorier. Tolkningen kan baseras på mycket enkla kategorier som fordon, bilmärke, förarens utseende eller körsätt. Detta är en ständig källa till feltolkning.
Inom trafiken förknippas därför andra människor ständigt med egenskaper man egentligen inte vet någonting om. Tolkningar av skälen till saker som andra gör kallas attribution.
Människor tenderar också att tolka sina egna handlingar som ett resultat av situationen, men andras handlingar som ett kännetecken för individen. Mig själv händer det alltså olika saker, men andra människor är bara så. Detta kallas ett attributionsfel.
Ofta, när man tolkar andras handlingar eller misstag, uppfattas handlingen också som riktad mot en själv, även om vi inte har några bevis för att den andra personen ens har lagt märke till oss.
I den allmänna debatten uppmärksammas tolkningsfel i klassificeringen av olika färdmedel: cyklister är cyklister och bilister är bilister, även om samma personer ibland bara rör sig med olika färdmedel. Det valda färdmedlet gör så att man inte kan se personen bakom fordonet.
Interaktion i trafiken börjar med de egna handlingarna
- Uppmärksamhet: koncentrera dig på trafiken när du rör dig där, inte på sidouppgifter som en smarttelefon.
- Förutseende: förutse andras handlingar och agerar också själv förutsägbart.
- Signalering: visa i tid och tydligt vad du kommer att göra.
- Regler: följ trafikreglerna för att hjälpa andra att förutse och tolka dina handlingar korrekt.
- Situationshastighet: håll en tillräckligt låg situationshastighet för att ge dig tid att reagera på förändringar i din omgivning.
- Säkerhetsutrustning: använd säkerhetsutrustning i händelse av skador.
- Humanisering: kom ihåg att de andra i trafiken också är människor: någons syster, bror, barn, far eller mor.