Bilbälte

Undersökningskommissionerna för trafikolyckor har uppskattat att cirka en av tre personer skulle ha blivit räddade om de hade använt bilbälte i trafikolyckor med dödlig utgång 2019. OTI:s årsrapporter (Öppnas i ett nytt fönster) visar också att användning av bilbälte skulle ha förhindrat eller lindrat personskador.

Män mellan 15 och 24 år använder bilbälte minst. Enligt en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd genomförde 2014 rapporterade 94 procent av männen och 98,2 procent av kvinnorna i åldern 15–24 år att de använde bilbälte i framsätet. I baksätet rapporterade 88,6 procent av de unga männen och 93,3 procent av kvinnorna att de använde bilbälte.

Ansvaret för att barn under 15 år använder bilbälte eller säkerhetsanordning ligger hos barnets förmyndare eller vårdnadshavare som reser i samma bil. Om vårdnadshavaren inte är med i bilen, ansvarar föraren för att barn under 15 år använder bilbälte. Ordningsbot kan utfärdas om bilbälte eller annan säkerhetsanordning inte används.

Bilbältet räddar också vid låga hastigheter

Ett korrekt fastspänt bilbälte håller en person kvar i sitt säte och förhindrar att personen slungas mot de hårda inre delarna i bilen vid en kollision. Ett trepunktsbälte som går från axeln över bröstet och höften är den vanligaste typen av bilbälte.

I händelse av en olycka kan kollisionen delas in i tre faser: först kolliderar bilen, sedan personen och slutligen människans organ. Den flexibla vävnaden i bilbältet fördelar retardationskrafterna jämnt över de mest spänningsbeständiga delarna av kroppen.

Bilbältet är som bäst i frontalkrockar och när fordonet välter. Vid sidokollisioner och vid påkörningar bakifrån är bilbältet också mycket nyttigt. I krockar där massan på den motsatta sidan är mycket högre eller där islagshastigheten är betydande kan bilbältet inte alltid rädda liv.

Vid en kollision i en hastighet av högst 7 km/h kan en vuxen person eventuellt med händerna hindra att slungas mot ratten, instrumentpanelen eller ryggstödet. Vid en kollision som inträffar i tätortshastighet (50 km/h) är människans vikt vid kollisionen fyrtiodubbel, och då kan man inte hindra att slungas inne i bilen eller ut ur den.

Nackskador förhindras med ett ordentligt monterat nackstöd. Stödet ska vara på samma höjd och så nära huvudet som möjligt. Ryggstödet ska därför placeras så rakt som möjligt och föraren ska sitta med ryggen mot ryggstödet.

Att inte använda bilbälte utsätter även andra passagerare för fara

Vid kollisioner i tätortshastighet kan risken för personskador på en oskyddad passagerare i baksätet vara tre gånger större än skaderisken för en bältesanvändare. En passagerare utan bälte i baksätet kan orsaka en femfaldig dödsrisk för en främre passagerare som använder bälte.

Bältessträckaren, som numera räknas som standardutrustning, drar åt bilbältet ytterligare vid en kollision. I detta fall hålls personen som är fastspänd bättre på plats och risken för att slungas mot ratten minskar. Även krockkuddens säkerhetseffekt ökar.

Bälteslåsen har visat sig vara mycket tillförlitliga. Det är också möjligt att förse bilbältet med en nödanordning som kapar av bältet, en så kallad bältesskärare. Bältet måste bytas när det har använts vid en olycka eller visar tecken på kraftigt slitage eller brott.

Det är tillåtet att resa utan bilbälte endast om en läkare har befriat personen från användningen av bilbälte på grund av en sjukdom. Befrielsen kan även beviljas på grund av arbetsuppgifter, till exempel kortvarig distributions- och uppsamlingstrafik. Villkoret är att den sträcka som körs är högst 100 meter i taget och att användningen av bilbälte medför betydande olägenhet.

Använd bilbältet även på bussen

Skyldigheten att använda bilbälte i buss trädde i kraft år 2006. Genom ändringen av vägtrafiklagen trädde bestämmelserna i bilbältesdirektivet (2003/20/EG) i kraft. Idag ska man i alla bussar använda bilbälte eller andra fasthållningsanordningar, om sådana finns.

De nya bussarna (M3) har haft bilbälten monterade i alla sittplatser sedan 1999. Detta krav gäller dock inte för bussar som är konstruerade för stadstransporter med utrymme för stående passagerare.

Enligt en enkät som Trafikskyddet genomförde 2015 uppgav hälften av passagerarna på en buss att de alltid eller nästan alltid använde bilbälte. De som inte använder bälte uppgav som skäl att inte vara vana vid att bära bälte på bussen, dess olägenheter eller glömska.