Gå till innehållet
Auton turvatekniikka

Säkerhetsteknik för personbilar

Bilens säkerhetsteknik ska stödja föraren och vid behov rätta till fel föraren gör. Ett stort antal förarassistanssystem är baserade på kamera- och radarteknik.

Justera säkerhetstekniken så att den passar dig

Många system har en knapp där du kan stänga av säkerhetstekniken. Fundera ändå en gång till: om ett system verkar störa, kan det vara möjligt att justera det till en mindre känslig nivå. Onödiga varningar försvinner och i verkliga situationer upprätthålls funktionen.

Justeringar görs i menyn som, beroende på fordon, kan hittas antingen i mitten av mätardisplayen eller i mittendisplayen. Huvudmenyn är vanligtvis ”Inställning/Settings” eller ”Bil/Car” och menyn ”Förarassistanssystem/Driver Assist” används vanligtvis för mer detaljerade alternativ.

Vissa system kan bara ha möjlighet att slå ”på” eller ”av” systemet (on-off), men det lönar sig att prova vilka saker som kan justeras. Ofta kan åtminstone körfältsvakten och kollisionsvarningen ställas in på lämplig nivå.

Säkerhetsavståndet i den adaptiva farthållaren justeras undantagsvis med avståndslinjeknapparna i anslutning till farthållaren. Du behöver inte gå till menyerna för att göra det.

Användning av utrustning under körning

Användning av mobiltelefon utan handsfree-utrustning är inte tillåtet för förare av motorfordon. Förbudet mot användning av mobiltelefon som stör koncentrationen gäller även cyklister. Navigatorn ska placeras i fordonet på ett sådant sätt att den inte hindrar förarens sikt.

Ungefär en av sju förare som har använt telefonen under körning i Finland utsätts för farliga situationer på grund av telefonanvändningen. Enligt undersökningskommissionerna för trafikolyckor har användningen av mobiltelefoner i genomsnitt varit inblandad i 3–5 trafikolyckor med dödlig utgång varje år.

Nästan hälften har skickat eller skrivit meddelanden eller använt sociala medier under körning (Trafikklimatet 2018).

Lagen förbjuder användning av kommunikationsutrustning under körning

Enligt lagen får föraren av ett motorfordon inte använda kommunikationsutrustning på ett handhållet sätt under körning. I ett fordon får man inte heller använda en teknisk anordning så att användning stör eller äventyrar körningen. Förbudet mot störande användning gäller därmed alla fordonsförare, också cyklister.

Effekt av att använda telefonen vid körning

Problemen med användningen av telefonen under körning är relaterade till både hanteringen av enheten och samtalen, eftersom båda försämrar förarens uppmärksamhet och koordinationsförmåga. Det är alltid en bra idé att överväga om du alls behöver använda din telefon under körning. Ibland kan ett samtal förbättra vakenheten, men ibland kan det störa, särskilt på grund av innehållet i samtalet.

Att använda telefonen är särskilt farligt vid halka, i rusningstrafik och vid dålig sikt, då olycksrisken redan är högre än genomsnittet. Att använda en mobiltelefon kommer under alla omständigheter att avleda uppmärksamheten från att följa med trafiken, vilket ökar risken för olyckor.

Studier har visat att både hanteringen av telefonen och meddelanden resulterade i samma förlängning av reaktionstiden på 0,5 sekunder. Enligt trafikutredare leder telefonhantering till

  • försämrad uppmärksamhet
  • begränsad användning av manöverorganen
  • variationer i körhastigheten och försämrad körfältskörning, vilket stör övrig trafik
  • försämrad körfältskörning
  • kan leda till farosituationer där fordonet glider in i mittfältet eller mot vägens högra sida.

Om du använder telefonen medan du kör:

  • Använd handsfree-enheter.
  • Placera telefonen rätt.
  • Använd telefonen endast i gles och säker trafik.
  • Använd nummer- och kopplingstjänster.
  • Använd snabbval och omval.
  • I början av samtalet, berätta att du kör.
  • Håll det kort.
  • Undvik stressande diskussioner.

GPS-navigator

Navigatorn placeras i fordonet på ett sådant sätt att den inte hindrar förarens sikt. Användningen av navigatorn får inte störa användning av fordonets manöverorgan eller på annat sätt störa förarens koncentration på trafiken.

När du köper en navigator bör du:

  • välja en stor skärm och en lättanvänd enhet
  • säkerställa att enheten är utrustad med röststyrning
  • jämföra täckningen av olika tillverkares kartor, och
  • fundera på fastsättningen i din egen bilmodell.

Var noggrann när du placerar navigatorn.

Navigatorn får inte skymma eller hindra förarens sikt. Det bör vara möjligt att se enheten med så lite ögonrörelse som möjligt. Fordonets förare ansvarar för att använda navigatorn under körning.

Navigatoranordningen måste vara ordentligt fastsatt för att förhindra att den lossnar under körning eller vid en kollision. Navigatorn får inte heller placeras i vägen för fordonets krockkuddar.

Övning hjälper dig använda navigatorn

Navigatorn ska programmeras och testas innan du kör iväg. Lär dig använda enheten i en bekant miljö, så att du vet vart du ska och inte fokuserar på enheten. Det är säkrast att testa enheten i lugn trafik.

Navigatorn känner inte av trafiksituationer eller trafikstyrning. Föraren ansvarar för körningen och de instruktioner som anordningen ger bör inte följas i blindo.

I händelse av en incident är det tillrådligt att fortsätta köra. Om du kör vilse från en rutt som styrs av navigatorn ska du inte få panik, utan köra framåt tills enheten har hittat en ny rutt. Om enheten fastnar i ett felläge, stanna till exempel på en viloplats, om trafiksituationen tillåter det.

Även om användningen av navigatorn har säkerhetsfördelar är en anordning som belastar föraren alltid en säkerhetsrisk när den missbrukas.

Krockkudde

Bilens krockkudde är en energidämpare som fylls på en bråkdels sekund vid en frontalkrock. Krockkudden för föraren sitter i ratten och den främre passagerarkrockkudden sitter i frontpanelen. Det finns sidokrockkuddar för sidokrockar.

Då en bil vid en häftig frontalkrock plötsligt stannar, fortsätter passagerarna rörelsen med den hastighet som bilen hade före krocken. Bilbältena och krockkuddarna hindrar föraren och passagerarna från att kastas mot bilens hårda inredning.

Varför krockkudde?

Frontalkrockar är de vanligaste och hårdaste krockarna. Ju hårdare krock, ju lösare bilbälte och ju närmare ratten eller frontpanelen personen med bilbälte sitter, desto större är sannolikheten för att huvudet eller bröstkorgen slungas mot bilens hårda inredning.

Om föraren hålls på plats i kollisionen och under den föregående inbromsningen, utgör krockkudden ingen risk, tvärtom. Ett korrekt fäst bilbälte håller föraren på plats. Endast de förare som sitter mycket nära ratten befinner sig i stor fara. Risken för att de skadas är större också utan krockkudde. Fabrikerna rekommenderar ett säkert avstånd på minst 25 cm från rattens mitt.

Krockkuddens funktion

Krockkudden har planerats för att fyllas vid frontalkrockar i en hastighet på 15–25 km/h, beroende på bilmärke. De lägre krockhastigheterna (15 km/h) är avsedda att skydda även en passagerare som inte bär bilbälte. I vissa märken identifieras personen som bär bilbälte och tröskelvärdet för utlösning har höjts till 25 km/h.

Bilbälte och krockkudde

Krockkuddarna framför föraren och den främre passageraren ersätter inte bilbältena, utan är tilläggsanordningar som kompletterar det skydd som bilbältena ger. Bilbältet beräknas ge ett skydd på nästan 50 procent, förarens krockkudde ca 30 procent och den främre passagerarens krockkudde ca 20 procent. Din fordonshandbok innehåller bilspecifika instruktioner om hur du använder säkerhetsanordningarna.

Orsakar krockkuddarna problem?

Krockkuddar har orsakat allvarliga skador och dödsfall. De flesta dödsfall som orsakats av krockkuddar har inträffat för personer som inte har använt bilbältet eller använt bilbältet på ett felaktigt sätt. Förutom att inte använda bilbälte är ett av de vanligaste misstagen att de som sitter i framsätet håller fötterna på instrumentbrädan under längre sträckor. I detta läge är fötterna direkt ovanpå den exploderande krockkudden.

Personen har ofta rört sig framåt under bromsning före krock, samtidigt som krockkudden utlöses i en hastighet på upp till 300 km/h.

Krockkudden är livshotande om

  • bilbälten inte används eller bilbältena används felaktigt
  • man sitter för nära krockkudden,
  • en bakåtsvängd bilbarnstol monteras i framsätet bakom krockkudden.

Risker med krockkuddar för korta förare och gravida kvinnor

Korta förare kan vara i fara eftersom de sitter mycket nära ratten. I vissa fall rekommenderas det att förlänga pedalerna.

Mot slutet av graviditeten kommer moderns mage så nära ratten att körning inte kan rekommenderas. När du sitter på en plats med krockkudde rekommenderas det att flytta sätet till det bakersta läget.

Automatiskt helljus/helljusassistans  

Det finns en mängd olika lampor som kan anpassas till körsituationen. De enklaste är till exempel de kurvljus som belyser bilens främre hörn i korsningar. Lamporna tänds när blinkers tänds eller ratten vrids tillräckligt. De aktiva kurvljusen som vrider strålkastarna i sidled och belyser en krökt väg genom att vrida dem enligt rattens rörelser har också blivit något vanligare.

Det automatiska helljuset, eller helljusassistenten, har snabbt blivit vanligare. Den använder en kamera på vindrutan, som vanligtvis redan finns i nya bilar. Systemet känner av mötande trafik, dem som kör framför och gatubelysning. Enligt dessa växlar den automatiskt mellan halvljus och helljus.

Det automatiska helljuset gör det lättare för föraren, men ändrar inte strålkastarna lika klokt som en bra förare. De kan byta för tidigt eller för sent, eller kan växla fram och tillbaka i en oklar situation. Om du alltså möter en nyare bil som trixar med helljusen så är det kanske inte föraren utan bilen som är skyldig.

De mest sofistikerade fullt adaptiva LED-strålkastarna fungerar däremot bättre än någon förare kan. De kan användas utanför gatubelysningen för att hålla helljuset tänt kontinuerligt. Kameran känner av den exakta positionen för ett mötande eller föregående fordon. De exakt fungerande LED-lamporna med flera element tar bara bort ljus från den punkten. Allt annat, såsom vägrenen, förblir kontinuerligt belyst av helljuset.

(bl.a. Matrix LED, Multibeam LED)

Titta till exempel på Opels video på helt adaptiva strålkastare (Öppnas i ett nytt fönster) eller Audi, BMW och Mercedes (Öppnas i ett nytt fönster).

Mörkerseende-assistent

En fristående mörkerseendekamera fångar en mörk väg och visar den i instrumentsystemet, på instrumentpanelens mittdisplay eller längst ned på vindrutan. Vissa system har en ljusförstärkare, vilket gör bilden till en ljusare bild av en mörk väg. Andra använder en värmekamera som fokuserar på varma objekt.

Displayen på äldre system för mörkerseende kräver separat övervakning, så det är bäst att titta på den framför allt när du bländas av exempelvis mötande ljus. Nyare system känner igen en fotgängare eller ett djur från bilden. Om de befinner sig i körlinjen, visas de i bilden på skärmen tillsammans med en varningssignal och i vissa fordon också med en reflekterande varningssignal på vindrutan.

Parkeringssensorer

(även PDC, Parktronic, Park Assist, etc.)

Givare i fordonets stötfångare känner av hindret och dess avstånd. I fordonet ljuder en ljudsignal som anger avståndet: ju kortare avståndet är mellan ljudsignalerna, desto närmare är hindret. I många bilar visar även grafiken på instrumentpanelens display var hindret är.

Backkamera (och 360-kameror)

Backkameran visar människor eller hinder som finns bakom bilen. Den är också praktisk till exempel då man fäster en släpvagn. På många modeller visas en grafik över rattens rörelser ovanpå bilden som visar åt vilket håll bilen är på väg. Kameror som visar alla sidor av bilen (360 grader) blir också allt vanligare. Deras bilder kombineras i instrumentpanelens display så att fordonet ses uppifrån och alla hinder runt fordonet är synliga samtidigt.

Parkeringsassistent

Styr fordonet till en parkeringsruta eller fickparkering genom att vrida ratten i rätt läge. Förarens uppgift är att manövrera pedalerna normalt och följa instruktionerna på fordonets informationsdisplay. Användningen av parkeringsassistenten bör övas på en lugn plats och i enlighet med instruktionerna. Sensorer som är isiga eller snöiga fungerar dåligt. Föraren måste övervaka manövern och vid behov själv kunna utföra fickparkering.

Titta till exempel på Fords video om hur parkeringsassistenten fungerar (Öppnas i ett nytt fönster).

Varning för korsande trafik vid backning

Ett viktigt säkerhetssystem då man backar ut från en parkeringsruta mellan bilar. Systemet varnar för fordon som närmar sig från med en ljudsignal, i vissa bilar även en varningslampa. En del av systemen känner också igen fotgängare. Systemet använder samma sensorer som monitorn för döda vinkeln, som hjälper till vid körfältsbyte, dvs. de känner av ett annat objekts rörelse och når långt bortom parkeringsradarn.

Backningsassistent för släpvagn

(Trailer Assist)

Hjälper till att backa släpvagnen i önskad riktning. När assistenten är påslagen visas önskad riktning på mätardisplayen. Den roteras antingen med backspegelns runda reglage eller mittkonsolens runda reglage. Systemet hanterar erforderliga fordonssvängar genom att vrida ratten på egen hand.

Låsningsfritt bromssystem

(även kallade ABS-bromsar)     

Förhindrar att hjulen låser sig vid bromsning, vilket upprätthåller fordonets styrning. När hjulen är låsta är bromssträckorna vanligtvis längre och fordonet är inte styrbart. 

Systemet övervakar rotationshastigheten på varje hjul. Om hjulet låser sig minskar bromskraften och när rotationshastigheten ökar igen ökar bromskraften. Detta sker flera gånger per sekund så länge bromspedalen är nedtryckt.

Antispinnsystem

(även ASC, ASR, TC, TCS, etc.)

Förhindrar att drivhjulen slirar vid acceleration. Detta ger dig bästa möjliga grepp mellan fordonets drivhjul och vägbanan. Hjulslirning kan förhindras genom att sänka motoreffekten eller bromsa hjulet.

Antispinnsystemet använder sensorer för att övervaka drivhjulens rotationshastighet. Om skillnaden i rotationshastighet blir för stor bromsas det för snabba hjulet och kraften överförs till det bättre grepphjulet. Vissa system minskar motorns effekt så att greppet för det slirande hjulet börjar återkomma. 

Elektronisk stabilitetskontroll

(officiell förkortning ESC, kallas också för t.ex. ESP, DSC, DSTC, PSM, VSA, VDC, VSC)

Förhindrar slirning och därav följande förlust av kontroll genom att bromsa enskilda hjul och minska motoreffekten i tid. Du behåller kontrollen i situationer där bilen, utan systemet, kan börja glida sidledes eller reagera dåligt på styrningen. Vid halt väder blir fordonets stabilitetskontrollsystem ännu viktigare.

Stabilitetskontrollsystemet kan förhindra en betydande andel av de olyckor som orsakas av förlorad fordonskontroll. Den kan ändå inte höja sig över fysikens lagar och inte heller förhindra olyckor när hastigheten är för hög.

Föraren behöver inte specifikt använda fordonets stabilitetskontrollsystem. Systemet hjälper endast i nödsituationer. Det viktigaste att tänka på det när du köper en bil. Mot bakgrund av studier anses det elektroniska stabilitetskontrollsystemet vara den näst viktigaste säkerhetsutrustningen för fordon, omedelbart efter bilbältena.

I början av 2000-talet började fordonens stabilitetskontrollsystem att bli vanligare i bilar, och det finns också många begagnade bilar som är utrustade med ett sådant. ESC har varit obligatoriskt för nya bilar som säljs i Europa sedan 2012 och för alla nya bilar sedan 2014.

Adaptiv farthållare

(Adaptive Cruise Control, t.ex. ACC, Distronic)

Fungerar som farthållare med konstant hastighet när vägen framför är fri. När det finns ett långsammare fordon i körfältet framför anpassar systemet automatiskt hastigheten enligt fordonet framför.

Det radarstyrda avståndet till framförvarande fordon kan justeras med hjälp av avståndsregleringsknapparna eller farthållarens strömställare. De minsta avstånden är alldeles för korta i de flesta bilar och är inte särskilt lämpliga för hala förhållanden. Generellt sett är det bara det längsta alternativet för avståndskontrollen som säkerställer ett tillräckligt säkerhetsavstånd.

Systemet känner endast av framförvarande fordon som kör i samma körfält i samma riktning. Om du till exempel byter från den bakre änden av en fordonskö till ett tomt retardationsfält börjar systemet accelerera till den tidigare inställda hastigheten.

I många situationer måste föraren bromsa själv: till exempel när han byter till ett retardationskörfält i en avfart, närmar sig ett trafikljus eller en korsning, och när fordonet framför bromsar kraftigt.

Det är bra att i lugn och ro lära sig funktionerna i den adaptiva farthållaren och bilhandlaren bör också ge instruktioner i dess användning. Det underlättar förarens fotarbete, men tar inte bort förarens ansvar för att köra fordonet.

Se t.ex. Volvos illustration om ämnet (Öppnas i ett nytt fönster).

Identifiering av hastighetsbegränsning

Kameran på fordonets vindruta läser hastighetsbegränsningsskyltarna längs vägen. Den aktuella hastighetsbegränsningen fordonets mätardisplay. I vissa bilar projiceras den även på vindrutan. Föraren förblir medveten om hastighetsbegränsningen, även om hen inte har märkt skylten eller glömt den.

Om ditt fordon har en inbyggd navigator är identifiering av hastighetsbegränsningen ofta kopplad till den. Om kameran inte ser hastighetsbegränsningsskylten visas istället hastighetsbegränsningsinformationen från navigatorkartans data. Denna information är ibland felaktig och tar inte hänsyn till finländska hastighetsbegränsningar under vintern.

I praktiken tar kamerorna fortfarande miste i vissa fall och avläser märket fel. I mörkret tenderar de att ha svårare att känna igen vägmärken, och displayer med variabla hastighetsbegränsningar är alltför svåra för vissa system. Kameran kan också missa skylten om det finns ett eller flera körfält mellan hastighetsbegränsningsskylten och fordonet.

(bl.a. Speed Assist)

Hastighetsvarnare

I kombination med identifiering av hastighetsbegränsning varnar hastighetsvarnaren dig för att den aktuella hastighetsgränsen har överskridits. Beroende på fordon kan varningen vara en blinkande hastighetsbegränsningsskylt i mätardisplayen, ett pipande ljud eller en muntlig varning ”du kör för fort” från navigatorn.

I många fall kan du i bilens meny justera hur stor överhastighet varnaren ska reagera på.

I ett fåtal fordon kan den adaptiva farthållaren eller hastighetsbegränsaren ställas in för att fungera inom gällande hastighetsgränser. När det gäller en hastighetsbegränsare kommer inte hastigheten att öka om inte gaspedalen trycks ner helt. När det gäller en adaptiv farthållare kommer fordonet automatiskt att bromsa eller accelerera till den nya gränsen om gränsen ändras.

(bl.a. Intelligent Speed Assist)

Körfältsvakt

(Lane Departure Warning, LDW)

Körfältsvakten varnar dig om du råkar glida ut på eller över körfältslinjen i motorvägshastigheter. Varningen utlöses oftast genom att ratten skakar eller genom en akustisk varning. Körfältsvakten fungerar inte i stadstrafik, i branta kurvor, när du vrider ratten ordentligt, när du använder blinkern eller när körfältslinjerna är otydliga. Vissa fordon kräver att körfältsvakten slås på separat. Vanligtvis kan känsligheten justeras i bilens meny: ska varningen ges när en körfältslinje närmar sig eller bara när den korsas?

Du bör inte förlita sig enbart på körfältsvakten. Den är utformad för att varna dig för nödsituationer när det är möjligt. Körfältsvakten kan rädda dig från många allvarliga olyckor, även om det bara är påkopplad en del av tiden.

Körfältsassistans

(Lane Keeping Assist / Lane-keeping System, bl.a. LKA)

Körfältsassistenten förhindrar att bilen glider bort från körfältet genom att vrida på ratten om föraren inte styr. Liksom den varnande körfältsvakten fungerar den genom att använda kameran på vindrutan som läser av körfältslinjerna. Den fungerar inte när körfältslinjerna är otydliga och inte i stadstrafik, i branta kurvor, när du vrider ratten ordentligt eller när du använder blinkern.

Körfältsassistenten är inte avsedd för avsiktlig körning utan händer. Efter ett varningsljud slutar den att fungerar om föraren inte styr på mer än 10 sekunder. Liksom med den varnande körfältsvakten kan känsligheten för systemets ingripande vanligtvis justeras. Många fordon idag har nu både körfältsassistens som svänger på ratten och en varnande körfältsvakt. Av dessa kan du antingen välja att använda båda eller bara ett av de två systemen.

Assistens för körfältsbyte / Monitor för döda vinkeln

(Lane Change Assist / Blind Spot Warning, bl.a. BLIS, side assist)

Varnar för bilar och motorcyklar som befinner sig snett bakom bilen, i körfältet bredvid. I sidospeglarna tänds vanligen en gul varningslampa när det finns ett annat fordon snett bakom. Men om föraren ändå slår på sina blinkers och avser att byta fil, varnar systemet antingen genom att blinka med en gul lampa, en röd lampa eller en ljudvarning. Om föraren däremot fortfarande har för avsikt att köra in i sidan på någon annan, kommer de mest avancerade systemen också att vrida ratten för att undvika en kollision. Övervakning av döda vinkeln är i allmänhet inte tillgänglig vid de långsammaste hastigheterna i städer.

Förarassistanssystem och trängselassistenter

(bl.a. Pilot Assist / Autopilot / Adaptive Cruise Assist ACA / Traffic Jam Assist)

I takt med att människor blir mer intresserade av automatisk körning vill fler och fler biltillverkare erbjuda sina kunder stunder där bilen verkar köra sig själv. Genom att kombinera flera assisterande system kan fordonet förflytta sig i sitt körfält på raka vägar under en kort tid utan att föraren ingriper.

Fordonet håller avstånd till framförvarande fordon och försöker aktivt hålla sig mitt i körfältet. Vissa följer också det framförvarande fordonets körlinje. Åtgärderna är mer proaktiva än i den mer traditionella körfältsassistenten, som vrider ratten först när du närmar dig körfältslinjen.

Vissa system fungerar endast i långsamma hastigheter (trängselassistent / Traffic Jam Assist) och andra endast i landsvägshastigheter. Allt fler system fungerar dock i alla hastighetsområden så länge körfältsdetekteringen och trafikförhållandena är enkla.

Systemen är ändå bara assisterande: de känner inte igen alla oväntade situationer och tar inte bort förarens ansvar för körningen. Föraren måste vara lika vaksam som alltid vid körning.

Kollisionsvarningssystem

Varnar för ett hinder framför fordonet eller ett långsammare fordon som man rör sig mot. Varningen ges som ljudsignal, visas i instrumentpanelen och i vissa fordon projiceras den även på vindrutan.

Varningen ges ca 2–5 sekunder före kollisionen, beroende på hastighet, så att föraren fortfarande kan bromsa eller väja. I vissa fall kan systemet varna dig felaktigt, till exempel om ett fordon framför som håller på att svänga av från körbanan. Däremot kan kollisionsvarningen på så sätt vägleda dig att lämna mer utrymme för andra trafikanter.

Se till exempel Euro NCAP:s video (Öppnas i ett nytt fönster) om ämnet

Kollisionsförebyggande system

(bl.a. Pre-Sense, Pre-Safe)

Det förebyggande systemet upptäcker vanligtvis en farlig situation när ett annat system aktiveras. Fordonet bedömer till exempel att det finns en risk för kollision med hjälp av kollisionsvarningssystemet, de låsningsfria bromsarna eller fordonets stabilitetskontrollsystem.

Till exempel kan fordonet förberedas genom att förspänna bilbältena, öka trycket i bromssystemet, stänga fönstren och ställa de eljusterade sätena i ett säkrare läge.

Automatisk nödbromsning

(Automatic Emergency Braking, t.ex. AEB, Front Assist, City Safety)

Om en kollision är oundviklig bromsar fordonet i sista stund för att undvika en kollision eller minska skadan. Vissa fordon har automatisk nödbromsning vid stadshastigheter, vissa vid landsvägshastigheter och några vid både stads- och landsvägshastigheter.

Vid stadskörning med hastigheter upp till ca 30–40 km/h kan fordonet stanna helt på greppfast underlag. Även vid något högre hastigheter är islaget betydligt mindre än utan bromsning. Vid landsvägshastighet kan automatisk nödbromsning förhindra en kollision med ett fordon framför dig som kör långsammare.

Kollisionsvarningen varnar före automatisk nödbromsning. Avsikten är att föraren ska väja eller bromsa. Den automatiska nödbromsningen sker bara några sekunder senare, dvs. i sista minuten då föraren inte längre kan undvika en kollision. På så sätt undviker man onödig nödbromsning.

Den automatiska nödbromsens laser- och radarsystem upptäcker endast stora hinder. Dessutom använder vissa bilar en kamera för att identifiera människor. Detta kan förhindra kollisioner eller minska kollisionshastigheten med fotgängare och cyklister.

Enligt Insurance Institute for Highway Safety / Highway Loss Data Institute i USA har bilar med ett automatiskt nödbromssystem 50 procent färre påkörningar bakifrån än bilar utan detta system.

EuroNCAP, som testar säkerheten hos nya bilar i Europa, har redan i flera år gett poäng för automatisk nödbromsning. Som ett resultat av dessa tester har systemen blivit vanligare i bilar.

När radar för automatisk nödbromsning och fotgängardetekteringskameror snart införs i nästan alla fordon kan andra funktioner anslutas till dem till en överkomlig kostnad. Till exempel använder den adaptiva farthållaren samma långdistansradar som den automatiska nödbromsningen av hastigheter på landsväg. Körfältsvakten och hastighetsidentifieringen å sin sida använder samma vindrutekamera som fotgängar- och cyklistdetekteringen.

Se även t.ex. Volvos video om fotgängardetektering (Öppnas i ett nytt fönster)

Automatisk nödbromsning med korsningsassistans

Det automatiska nödbromsningssystemet känner vanligtvis bara av hinder som redan finns framför dig. De nyaste systemen är utrustade med en så kallad korsningsassistent. De kan också upptäcka korsande trafik, vilket innebär att de kan förutse en kollision med en bil, en cyklist eller en fotgängare som närmar sig när man kör in i en korsning. I övrigt fungerar systemet på samma sätt som ett vanligt nödbromsningssystem.

System som förutser påkörning bakifrån

Systemet övervakar trafiken bakom fordonet när det står stilla. När en påkörning bakifrån verkar trolig varnar fordonet den bakomliggande bilen genom att blinka med de bakre blinkarna. Om fordonet som närmar sig bakifrån inte saktar in kommer det drabbade fordonet att bromsa så effektivt som möjligt och fordonet kommer att hållas fast av bromsarna. Kort före islaget aktiveras bältesförsträckarna automatiskt och sätesläget och nackstödet justeras till optimalt skyddsläge. Efter en kollision bromsar fordonet självständigt i 2 sekunder, såvida inte föraren flyttar fordonet före detta.

Exit Assist

Varnar för trafik som närmar sig bakifrån när man öppnar dörren i en stillastående bil. I den mest avancerade versionen ges en ljudvarning och dessutom förhindrar systemet att dörren öppnas under en kort tid.